jenny

allt föll samma, aldrig trodde jag att det här skulle hända

rädslan tog över, då du gick till en helt annan värld, jag fanns där men du stängde ut mig.
du tog droger framför allt, en önskan på att allt skulle förändras.
det gjorde det också, till det värre.
värre än så kunde det inte bli, jag vet inte varför det vart som det vart men nu är det så.
och vad som händer nu vill jag inte ens tänka på, jag vill bara att det ska vara som innan.
jag hade ett hopp på bättre tider, men det vart bara tvärtemot min önskan.
om det här var din önskan så fanns inte vi med där, för allt är fel.
jag har inte sovit knappt en endaste timme dom senaste dygnen i rädslan om vad som kommer hända.
jag kan inte äta för i tanken på dig, jag blir bara rädd när jag ser dig för om något skulle hända,
som är ännu värre än det här, jag njuter varenda sekund du är normal
men jag vet att du lever i en helt annan värld, och vad jag ska ta mig till vet jag inte.
förlåt, jag älskar dig och ber om ursäkt om jag sårat dig någonsin
men kan inte du bara lägga undan allt och börja om på nytt?
för jag saknar dig även om det inte märks
för tårarna jag fäller är enbart för dig, inte för att jag är rädd för dig utan rädslan och alla minnen äter upp mig inifrån.
förlåt för allt, snälla jag gör vad som helst för att det ska bli bra.
/ din jenny