jenny

våldtagna av media

allt jag engång såg ner på, ser jag idag upp till.
folk jag engång tyckte var mindre vackra ser jag idag som vackrast.
dom som aldrig gav upp och såg på det inre där utsidan inte avgjorde något för alla är vackra,
precis på sina egna sätt.
jag ändrade min hela åsikt när jag insåg att alla som idag blir kallade vackra inte är det egentligen,
dom döljer sitt ansikte med smink och annat kladd, men vem gör inte?
man är inte nöjd med sitt yttre och sminkar istället för det för att se bättre ut och glömmer insidan.
för det finns ingen i hela världen som är perfekt, kanske i ens ögon men inte djupare än så.
är inte det insida som räknas egentligen?
gav vi någonsin en chans eller kommer vi någonsin ge en chans åt dom som vi ser ner på?
hur länge ska ens yttre placera en? långt upp eller långt ner hamnar vi på listan oavsett vad.
tänk dig själv i människans sistuation genom att bli utfryst, för ingenting, baraför han/hon har en annorunda stil,  en annan läggning, en annan hudfärg, helt enkelt en person som ser olik ut i dina ögon.
fryser vi ut, vi dömer folk för deras utseénde? är inte det patetiskt.
vi följer bara med i strömmen för rädslan finns där för att själv bli utfryst.
men nu är det ju vi som är fega, som inte vågar ställa upp.
fan dags att dra oss i kragen och tänka på omgivingen också än oss själva.
för ingen är mer perfekt än en annan, alla är vi vackra oavsett vad.
bara dags att inse det, om man vågar det.

É livet ett test?
Det spelar ingen roll
För jag lever som jag gör, och jag bryr mig inte om Dig
I en värld av kulturer växer fördomar
Det vi inte förstår vill man inte lära känna
Allting handlar om pengar, allting handlar om profit
Varför inte älska? varför alla krig?
Vi är de vi är, men vi vill va' nån annan
Vi söker ideal och kommer aldrig bli de samma,
som lekte tillsammans när vi var barn
Nu vill man passa in i en mark gjort av reklam
Och utvik. Vi våldtas av media, vi våldtas telia
Vart é kärleken?