jag är inte rädd för att gråta eller misslyckas.
jag var så nära men ändå så långt ifrån...
Det som sårade mig mest var att jag var så nära att lyckas, men misslyckades?
Misslyckandet var ändå inte så misslyckande för nu är jag inte längre rädd för att gråta eller föratt förlora.
Jag som många andra såg, när du gick iväg.
Jag förlorade, du vann?
Det sårar mig men glädjer mig samtidigt för nu är du lycklig, visst?
Men du gör mig fortfarande orolig, vissa dagar existerar jag inte, men vissa dagar är jag allt?
Jag har svårt att ge upp om oss för det verkar finnas en gnista kvar.
Men ber du mig gå vidare så gör jag det.
Kommentarer
Trackback
