jenny

känner du av kylan?

låsen går inte längre att låsa upp, ingen hör mina skrik, ingen ser mig.
ingen kan rädda mig
rädslan tog över allt.
rädslan att bli lämnad och sårad.
mitt täcke är inte längre helt det finns en massa hål där, värmen existerar inte.
kylan tog över
madrassen är inte lika bekväm som den var igår, det är en massa smuts som skaver på min kropp.
det går inte att få bort, varken smutsen eller såren
lamporna runt omkring mig fungerar inte längre.
dom släcktes då hoppet om att lyckas dog.
någon som förstår mig måste ta tag i mig och få mig att förstå att det är allvar ingen lek
är det en lek ska man leka med, leken ska inte leka med en.

av alla människor runt omkring mig, så måste det iaf finnas en som förstår varenda ord jag menar.
varför inte öppna dig så kan vi springa våran egna väg, då vi har samma mål i livet, just om att lyckas.
och inte vara rädda för att sticka ut,& rädda för att bli lämnade är alla, men om vi förstår varandra så kan vi lyckas med som vi trodde var omöjligt.
låsen kanske kan låsas upp, ljusen kanske tänds igen då vi får hoppet tillbaka?
vi kan faktiskt lyckas tillsammans.