vi alla är unika på våra egna sätt
'jag tror på ett liv efter döden'
det låter säkert löjligt i andras öron, men det är ni som ber om ärlighet,åsikter,tankar,öppenhet och att man ska vara sig själv.
ändå är det ni som är rädda för att vara sig själva.
när du hör en annans åsikt helt olik ifrån din, så vill du bara att personen som sitter rakt framför dig ska skämta.
när du frågar om personens musikstil och får höra att han/hon lyssnar på motsatsen ifrån din, så vill du bara skratta.
när du frågar om ens bakrgund och får höra att hon/han har haft det så mycket värre tillskillnad ifrån dig, så vill du bara hålla om personen och aldrig släppa taget och gråta tillsammans med henne/honom.
det är då du förstår att alla vi är inte likadana fast än du vill det eller inte, så måste du acceptera personen för den han/hon är.
det är insidan som räknas, utsidan ger bara en chans men insidan får en att stanna kvar.
käder,musik eller bakgrund avgör inget.
men om ni skulle ha något gemensamt är det bara en kul grejj.
det jag vill få fram är att alla borde få en chans även om det är svårt, så har vi alla något speciellt som är värt att älska.
