jenny

'du måste höja din röst'

alla är vackra på sina egna sätt, alla har lika värde, alla har samma rättigheter.
låt folk snacka om dig, ingen känner dig bättre, än du själv.
så låt dom snacka, men låt dom aldrig få dig att må dåligt.
höj din röst då, skrik ut, få dom att förstå.
gråt inte dig till sömns, somna istället med ett leénde på läpparna och skratta åt dom, hur patetiska dom egentligen är.
dom talar om en annans liv, när deras egna liv inte är så mycket märkvärdigare?

jag står inte på någons sida, utan det kommer sen, för den som vågar tala ut och vara sig själv,
han/henne's sida kommer jag stå på.
för jag här själv varit i den situationen, då man tänker att deras liv är så mycket bättre och blabla varför kan inte det vara jag?
jag lärde mig mycket av den tiden, att tro på sig själv och stå för det man är och det man gillar.
är det starkaste man kan göra.
idag har jag hittat mitt sätt att någon ska höra mej, men visst talar jag ut ibland men det är sällan men jag försöker. men jag skriker ut om nått känns fel, fast kanske på fel sätt jag vet inte än jag jobbar på det.
för det är inte så att jag springer direkt till någons famn, utan jag vill att någon ska komma med sina armar runt mig och ifrågasätta om något verkar fel, men för att någon ska kunna rädda en så måste dom lära känna en.
för det är då sanning kommer fram.
ni har inget att förlora, utan det är dom som inte lyssnar som förlorar på det.

min text jag skriver nu är just till er som sitter tysta där och gömmer er och låter dom få er att må dåligt.
ryck er då själva i kragen och höj din röst,
kom dit ni själva vill komma, jag vill att ni lyckas minst lika mycket som jag lyckades.
du är vacker, alla är vacka på sina egna sätt tilloch med jag har något som gör mig vacker och värdefull.
det kommer alltid att finnas någon i ditt liv som kommer att rädda dig, jag lovar.
men ni måste då lova mig att höja eran röst och vara den ni själva vill vara.
då har ni kommit långt i livet.