fan
" hur högt och hur länge ska jag skrika, tills du hör mig?"
allt har förändrats fortare än vad jag någonsin anat, jag visste att man växte ifrån varandra ju äldre man vart.
men aldrig att det skulle bli såhär.
bråken blir allt värre, men allt fler färre.
under bråken så lär man känna personen bättre än den själv, man ittrycker sina känslor mer då än någonsin.
'du är bara en i mängden' när jag sa det, uttryckte jag precis hur du var som person under stunden, och var och är det fortfarande nu i mina ögon. för du&jag brukar prata om sådana personer som drar och de gjorde du, men det vart på fel sätt.
men jag säger inte förlåt för nått, och det vill jag inte heller att du gör, jag vill se att du menar det.
idag har ja inte lika lätt för att förlåta, men du&jag de är ju så det ska va.
right?
så visa mig att du menar det du skriver, så ska jag visa vad äkta vänskap innebär.
för det här är bara början av 'oss'
jag klarar mig inte utan dig.
