förändring
en sån stor förändring på så kort tid
ni kommer hela familjen att falla samma, en sån stor förändring på så kort tid.
att en flytt kunde göra så mycket, ni släppte alla gamla nära&kära för ni trodde det skulle bli en bra början på något nytt. Istället föll alltihop.
Mamman söker hjälp för hon klarar inte av den vardagliga pressen som alla gett henne, hon har funnit en väg ifrån den vardagen.
Pappan kan vi ju numera kalla langare, han var den som höll allt uppe men plöstligt släppte allt.
En hoppa av skolan för orken inte fanns där, festa&supa är det ända hon gör nu på helgen, den andra började bete sig som en såkallad "gangster".
Skita i skolan, och börja dra halsbloss, röka lite mer än så och slåss fyfan va ballt, speciellt att slå en som redan ligger. resten kan ni nog lista ut själva.
men jag vet att det här är sant, för jag stod där och såg på, hur alla bröt ihop samma och hur varje pusselbit försvann. jag stod där med öppna armar, bara en kom dom andra hade redan gett upp.
gud vad jag saknar er, förlåt att jag inte kunde göra mer men ingen kunde göra något förutom ni själva.
ni väntade på ett mirakel, visst kan mirakel ske men det är inte ofta, och för det krävs en tro.
ni kommer hela familjen att falla samma, en sån stor förändring på så kort tid.
att en flytt kunde göra så mycket, ni släppte alla gamla nära&kära för ni trodde det skulle bli en bra början på något nytt. Istället föll alltihop.
Mamman söker hjälp för hon klarar inte av den vardagliga pressen som alla gett henne, hon har funnit en väg ifrån den vardagen.
Pappan kan vi ju numera kalla langare, han var den som höll allt uppe men plöstligt släppte allt.
En hoppa av skolan för orken inte fanns där, festa&supa är det ända hon gör nu på helgen, den andra började bete sig som en såkallad "gangster".
Skita i skolan, och börja dra halsbloss, röka lite mer än så och slåss fyfan va ballt, speciellt att slå en som redan ligger. resten kan ni nog lista ut själva.
men jag vet att det här är sant, för jag stod där och såg på, hur alla bröt ihop samma och hur varje pusselbit försvann. jag stod där med öppna armar, bara en kom dom andra hade redan gett upp.
gud vad jag saknar er, förlåt att jag inte kunde göra mer men ingen kunde göra något förutom ni själva.
ni väntade på ett mirakel, visst kan mirakel ske men det är inte ofta, och för det krävs en tro.
Kommentarer
Trackback
