jenny

' tryggheten finns hos er'

den här helgen har jag spenderat i kära bagarmossen med min stora syster.
det har varit underbart, tagit det lungt, gått promenader och massa.
men jaja, idag så var jag först och mötte nette i huddinge centrum, vi skulle köpa present åt martina och färg till nette's hår och hämta dricka.
efter det så åkte vi till min systers lägenhet, där nette satt o åt sin efterlängtade mat haha
och färgade henne's hår, det var as coolt, men möörkt haha så jag har kallat henne emo hela dan haha, höjdpunkt.
efter det sminkade jag henne, det var riktigt fiint, :) kattögon fick hon, mjaaau
sen åkte hon ohc mötte sophia oh så kom jag ett tag efter till rönninge där vi alla gick upp till Martina som hade tjejmiddag.
vi vart alla varmt välkommna, musiken dunsade på, presenter földade fram till henne och maten var riktig god och umgänget var bäst.
hel lyckad kväll verkligen, har skrattar så mycket hela kvällen och dansat tills fötterna värkte.
martina verkade själv riktigt nöjd med kvällen och var tacksam att alla kom.
själva är vi tacksamma att vi fick komma, för det här var en kväll att minnas!

tack martina, du gjorde allt så bra, jag älskar dig och hoppas på fler stunder med dig<3

jag vill hålla hårt om någon så att kropparna gnistrar.
jag vill bli kysst, en kyss utav kärlek.
jag vill hålla hand, och känna förtroendet.
jag vill krama om någon och känna tryggheten.
vill ha nån som jag älskar som kan ocks kan älska mig tillbaka.
ingen lek utan kärlek
jag vill, men nått säger nej, jag är rädd för att bli lämnad ensam med smärta och tårar kvar.
men allt har sitt slut, inget varar förevigt.
så därför vill jag, jag ska leva för varenda sekund, minut, varenda timme och varenda dag.
jag ska leva för varenda stund jag får.
jag älskar tanken av att vakna upp brevid killen som gör varenda stund värd att leva och älska för.

'jag trodde aldrig att jag skulle våga öppna mig inför någon annan'

jag har aldrig kännt mig så naken inför någon som jag gjorde.
den natten, det var kallt ute och allt vi hade var varrandra.
jag fick ett sms utav dig, du bad mig komma hem för att du var ledsen och hade mycket att prata om, du avslutade sms:et med : syster jag ber dig.
jag fick en chock, vi hade kännt varandra i knappt en vecka, men redan hade du gett mig ett sådant förtronde.
jag gjorde som du sa, jag kom till porten.
jag såg på dig att nått var fel, väldigt fel, jag var rädd för din skull.
varför vet jag inte.
jag satte mig ned, och gav dig en kram och frågade vad som hänt.
då började allt, jag insåg jag var inte ensam, vi hade så mycket gemensamt.
han berättade allt, sen var det min tur, jag var rädd, rädd för att bli sårad om jag öppnade mig för mycket.
jag chansade och berättade allt, hela mitt liv, mina känslor, mina problem. Allt, precis allt.
jag föll ihop och grät, du höll om mig hårdare än någon nånsin gjort.
du släppte inte taget, vi höll om varrandra så att kropparna nästan gnistrade.
det slutade med att du också föll ett par tårar, du ville inte det i början, du försökte gömma dom.
men då var det jag som höll om dig, det var nu din tur att få gråta ut.
där satt vi med tårfyllda ögon, och kände varrandra bättre än någon annan.
vi är som syskon nu, jag älskar det här.
jag är säker hos dig, jag är mig själv, jag behöver inte gömma nått.
han är allt idag för mig, precis allt han känner mig, folk tror att dom känner mig men aldrig så som han gör.
jag älskar att ha honom som en vän, bror ja precis allt man kan tänka sig.
det är du som hör mina skrik och ser mina tårar medans dom andra blundar och håler hårt för öronen, för att inte vara vittne till nån.

aldrig att jag lämnar dig, du förstår mig och kan mig ut&in.
du är allt

no matter what happens,
I can't let you go.

det är svårt, det är långt kvar.
vi kommer fixxa det här, hela familjen, jag kommer göra allt för att det ska bli bra.
för utan dig hade jag nog inte kommit så långt här i livet och kunnat så som jag vet om de verkliga livet.
men nu är smärtan är hemsk, och den blir värre, och det kommer vara tufft ett tag framöver.
ingen hör våra skrik, alla bara pekar&snackar och garvar. jag hatar dem alla.
allt handlar bara om dem själva och om pengar, dom vet inget.
men vi, vi vet, vi kan och vi fixxar det här vi är från samma rot och vi stöttar varandra.
jag älskar oss, vi kan och vet vad vi vill åstakomma med här i livet.

snart då äre över föralltid, då åker vi väg en lång bit och glömmer allt och börjar om på nytt.
 

De tårar jag trodde var oändliga, torkade faktiskt ut.
Det ansikte jag lovat att aldrig glömma har faktiskt börjat suddas ut.
De känslor jag tyckte var så starka, har faktiskt börjat svalna.
Det jag trodde jag behövde mest här i livet, kunde jag visst klara mig utan.
All den sorg jag trodde skulle vara i evigheter, hittade faktiskt ett slut. 

" hur högt och hur länge ska jag skrika, tills du hör mig?"

allt har förändrats fortare än vad jag någonsin anat, jag visste att man växte ifrån varandra ju äldre man vart.
men aldrig att det skulle bli såhär.
bråken blir allt värre, men allt fler färre.
under bråken så lär man känna personen bättre än den själv, man ittrycker sina känslor mer då än någonsin.
'du är bara en i mängden' när jag sa det, uttryckte jag precis hur du var som person under stunden, och var och är det fortfarande nu i mina ögon. för du&jag brukar prata om sådana personer som drar och de gjorde du, men det vart på fel sätt.
men jag säger inte förlåt för nått, och det vill jag inte heller att du gör, jag vill se att du menar det.
idag har ja inte lika lätt för att förlåta, men du&jag de är ju så det ska va.
right?
så visa mig att du menar det du skriver, så ska jag visa vad äkta vänskap innebär.
för det här är bara början av 'oss'
jag klarar mig inte utan dig.

' jag är inte typen som gråter lätt och lämnar mitt hjärta öppet, men det här tog priset'

allt bara snurrar runt, allt var underbart, dagen var lyckad tills nu..
allt spårade ut, känslor kom tilbaka, fyfan.och du min såkallade bästa vän, du lämnade mig!
det sista jag hörde dig säga var: tack, sen stängde jag dörren, jag ville inte höra mer jag ville ha nån ursäkt jag ville inte veta nått jag vill inte heller veta nått eller ha nått me nån o göra förutom min 'bror' för han sviker inte han lyssnar och förstår. och
 jag vet  också att jag har all rätt i världen att vara sur och ledsen och besviken. all rätt i världen.
ingen kan stoppa mig, just nu är du utesluten från mitt liv för ett tag, och hur länge vet jag inte.
de märks vid tiden, jag tänker inte komma krypande och säga förlåt för att jag var sur, även om saknaden tar över.
jag saknar dig redan, för när jag är ledsen brukar jag berätta för dig, du vet i princip allt.
men inte nu,nu är det du som är orsaken till tårarna o all fucking smärta.
jag är trött, trött på vänner som sviker, killar som bara är ute efter sex, jag är trött på att supa ,jag är trött.
helt enkelt trött på mitt liv, så alla lämna mig bara nu.
jag behöver tid för mig själv ett tag framöver.
'jag hoppas du gråter och känner samma smärta som jag gör'
är jag ensam om tårar och smärta?

okej, nu måste ja sluta att vara hemma det blir en vana.
även fast jag är förskyld så har ja sjukt mycket att göra, men ja ska vara hemma imon så då blire 'lite' sovmorron, och sen plugga. sen blire barnpassning och kungens kurva.
berättar mer imon om hur min dag varit

ciao, nu ska jag se på oc